Var till pappas grav tidigare när man var och firade robin, kom att tänka på vad mycket jag saknar honom och att jag verkligen önskar att han fanns här hos oss. det har gått 3½ år men ibland är smärtan lika stor som när det hände, känner en stor ensamhet och saknad inom mig som jag inte kan beskriva. Det gör fortfarande så ont när jag tänker på att han inte finns hos oss längre och när jag tänker på alla betydelsefulla tillfällen som han inte får vara med på, det är något som verkligen svider. Han var ju en sån underbar person och förtjänade verkligen inte att få lämna oss, önskar jag kunde få honom tillbax. Vet inte hur jag ska kunna laga mitt trasiga hjärta igen. Saknar honom så himlans mycket......
Saknaden är stor Malin! R.I.P. See you in heaven
Och inte nog med det så vart jag påmind om att på söndag är det ett år sedan en av mina bästa vänner dog med. Kan inte fatta att det redan har gått ett år, saknaden är lika stor som förut... Saknar dig som fan vännen, våra promenader vi tog ute i skärgården, alla fester vi var på ihop och alla våra pratstunder om allt och ingenting. Du fanns där och hjälpte mig upp när jag hade det så jobbigt med allt som hände. Det är tur man har riktigt bra vänner som verkligen har hjälpt en och stöttat en när man har mist alla och hade jag inte haft alla dom när jag miste dig hade jag inte orkat med alltihop. Du, jag och Jessie sa ju alltid att det alltid skulle vara vi 3... men nu är det bara jag och jessie kvar av våran trio... Skulle göra allt för att du skulle få komma tillbax, skulle till och med kunna tänka mig att byta plats med dig bara för att få dig tillbax... Saknar dig så in i helvete mycket ska du veta gumman!! Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta!
Love you for ever!!!! <3>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar