Idag är det 4 år sedan hela ens liv skulle förändras.. Kommer fortfarande ihåg den dagen som om det vore igår, det smärtar fortfarande otroligt mycket när man tänker på det. Lämnade ett stort tomrum i mitt hjärta som aldrig kan fyllas igen. Kommer aldrig glömma när mammas granne hämtade mig och körde mig till örebro, mamma kommer och möter mig i dörren, när man kommer in i väntrummet där läkaren är... Läkaren förklarar för mig att det finns inget mer att göra utan det är nu bara att vänta, hela huvudet började snurra, det kändes som golvet försvann under fötterna och paniken kom... får en panikångest attack och hanmnar på golvet, läkaren försöker lugna mig och min underbara syster sitter bakom mig och försöker trösta mig (tack erika). Efter den dagen skulle inget bli den samma som innan. Hela min värld vändes upp och ner. Det kändes som nån bokstavligt talat slet mitt hjärta ur bröstkorgen och stampade på det. Kommer aldrig glömma honom. Blir så ledsen när jag tänker på alla speciella tillfällen som han kommer missa, som han såg fram emot. Smärtar mig att veta att han inte får uppleva det. Älskar honom så otroligt mycket. Vet att han har det bättre där han är och slipper lida men det svider lika mycket för det.. dom säger att tiden läker alla sår.. men det här kommer aldrig läka helt, saknaden och smärtan är för stor.
Ska ta en promenad till pappas grav nu!
Älskar dig för alltid pappa, Vila i frid !!
2005-11-21 Roger Andersson R.I.P.
