Känner mig så ensam

Ville bara skriva av mig lite... Dom där jobbiga ensamhetskänslorna har börjat smyga sig på en igen. Sitter och funderar, jag har mina underbara vänner och min familj som älskar mig, jag borde vara hur lycklig som helst men har nog aldrig känt mig mer ensam. Vill bara få träffa nån som jag kan dela mitt liv med, nån som älskar mig, känna närhet.. bara kunna krypa upp i famnen och känna mig älskad, trygg och att man betyder nått. Jag har länge funderat på framtiden och vad jag vill. Har länge velat hitta nån man trivs med och ha en framtid med, skaffa familj och allt sånt. Har velat det länge nu men just nu har det aldrig känts mer avlägset. Ska igentligen inte klaga då jag som sagt har familj och vänner som älskar mig men saknar kärlek, känner att det är nått som saknas i mitt liv.. Känns som det kunde vara min tur att få vara lycklig snart, vill ha ett stabilt förhållande och allt sånt. Men men jag försöker att vara positiv och hoppas att det kommer nån gång =).