Panik :S

Känner bara paniken kryper sig närmare och närmare nu för tiden, känner trycket i bröstet växer allt mer, får svårt att andas och har börjat sluta i panikångest attacker igen.. jag som inte hade haft några på över 6 månader... nu har det börjat igen. Känner att varför inte bara ge upp när allt bara går emot en? hur fan ska man orka? vad ska man göra? Det känns som om det börjar bli lite för mycket nu för tiden.. har knappt vart en lugn stund sen allt började när farfar gick bort -04... sen dess har det bara malt på, ena skiten efter det andra. Känner bara hur det trycker i bröstet och hur det stramar åt i halsen. Känner mig hjälplös, sover knappt, äter dåligt, orkar ingenting, yrseln börjar komma tillbax nu med... den har jag sluppit i nått år nu... När kan man få pusta ut? känner att min gräns snart är nått, jag pallar fan inget mer snart. Jag har sån lust att bara dra täcket över huvudet och ligga kvar i sängen och aldrig kliva upp.. Känns som om jag spyr på allting snart....ibland önskar jag att jag var liten och kunde krypa upp i pappas famn, han höll om mig och viskade i mitt öra att allt blir bra. Just nu känns det som om sista hoppet är på väg att lämna mig.

Är så tacksam för mina vänner och min familj som verkligen har ställt upp när jag har mått som sämst, ni har gjort att jag orkar resa mig efter alla nedslag... Älskar er så mycket, ni betyder allt. <3<3<3