Idag är det 1 år sedan man fick veta att du var död. Kommer aldrig glömma det samtalet jag fick av mamma den dagen, hon sa att dom hittat dig död i lägenheten. Kändes verkligen som ett knytnäveslag i magen och framför allt efter allt som hade hänt och skett. Hela min värld raserade än en gång funder mina fötter, tänkte på hur jag vände dig ryggen när du behövde nån som mest, du som alltid fanns för mig i alla lägen, att jag inte hann att säga förlåt. Det gör ont än idag, saknar dig så otroligt mycket, alla fina stunder vi hade och allt roligt vi alltid gjorde när vi umgicks. Kan verkligen inte fatta att du är borta och att det redan har gått ett år. Det gör så ont och hjärtat värker som fan och jag vill bara inte förstå att det verkligen är så att du inte finns mer.
Älskar dig syrran, har alltid gjort och kommer alltid att göra det!!! det gör så ont att tänka på att jag inte fanns där när du behövde det som mest och stöttade dig vad som än hände, nej istället var jag korkade nog att vända dig ryggen, vilket jag kommer ångra resten av mitt liv. Har en stor klump i magen som inte vill försvinna och mitt hjärta värker som fan. Hur kunde jag göra så du som alltid ställde upp för mig??? Den frågan kommer jag få bära med mig resten av livet.
Vila i frid min älskade syster du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
R.I.P.
21/4 2008
Kristina Andersson
1 kommentar:
Gumman gumman..
Tro mig hon har förlåtigt dig det vet du ju själv när du mötte henne..förstår du saknar henne men ni kommer ses igen..
Pöss
Skicka en kommentar