Idag är det 4 år sedan hela ens liv skulle förändras.. Kommer fortfarande ihåg den dagen som om det vore igår, det smärtar fortfarande otroligt mycket när man tänker på det. Lämnade ett stort tomrum i mitt hjärta som aldrig kan fyllas igen. Kommer aldrig glömma när mammas granne hämtade mig och körde mig till örebro, mamma kommer och möter mig i dörren, när man kommer in i väntrummet där läkaren är... Läkaren förklarar för mig att det finns inget mer att göra utan det är nu bara att vänta, hela huvudet började snurra, det kändes som golvet försvann under fötterna och paniken kom... får en panikångest attack och hanmnar på golvet, läkaren försöker lugna mig och min underbara syster sitter bakom mig och försöker trösta mig (tack erika). Efter den dagen skulle inget bli den samma som innan. Hela min värld vändes upp och ner. Det kändes som nån bokstavligt talat slet mitt hjärta ur bröstkorgen och stampade på det. Kommer aldrig glömma honom. Blir så ledsen när jag tänker på alla speciella tillfällen som han kommer missa, som han såg fram emot. Smärtar mig att veta att han inte får uppleva det. Älskar honom så otroligt mycket. Vet att han har det bättre där han är och slipper lida men det svider lika mycket för det.. dom säger att tiden läker alla sår.. men det här kommer aldrig läka helt, saknaden och smärtan är för stor.
Ska ta en promenad till pappas grav nu!
Älskar dig för alltid pappa, Vila i frid !!
2005-11-21 Roger Andersson R.I.P.
4 kommentarer:
Ja, jag kan inte förstå att det redan gått fyra år. Och som jag skrev till din syster för en tid sen så vet jag hur mycket ni gått igenom och vad jobbigt det har varit och fortfarande är, men samtidigt tycker jag att ni är otroligt starka hela familjen som tagit er igenom detta och orkar blicka framåt trots allt!
Angående det där du skrivit i tidigare inlägg med folk som bara pratar om sitt och inte visar intresse för en själv när man för en gångs skull behöver det känner jag igen.. Tror man måste värdera vilka som egentligen är ens vänner och som är värda att ägna sin tid och energi åt..
Sköt om dig,
kram Pernilla!
tack så mycket för dom värmande orden..jo man försöker ju att blicka framåt och se dom bra sakerna men ibland är det verkligen svårt.
jo man kanske skulle göra det. som nu idag är det bara 2 stycken som frågat om allt är bra, andra bara pratar om sina problem och ska klaga.. visst jag lyssnar gärna men vore skönt om dom lyssnade på mig med. Inte ens killen frågade hur det var idag..
tack detsamma
Kram Linda
Vad tråkigt, förstår om du blir både irriterad och ledsen då.. Men jag har i alla fall två öron lediga om det skulle behövas någongång.
Kram
ja man blir ju gärna det i dom lägena... Tack pillan det är skönt att veta =.Detsamma.
Kram
Skicka en kommentar