Vet att det var för några dagar sen men har inte orkat skrivit något om det. Natten till den 31 maj så lämnade våran älskade vän oss alla i stor sorg och saknad. Kommer fortfarande ihåg samtalet från Jessie den lördagsmorgonen, när hon ringde och talade om att du hade kört ihjäl dig under natten, allt stannade upp och gick i slow motion. först fattade jag inte vem hon menade men när hon sa våran Malin då fattade jag det, men ville inte tro det var sant. Men nu har jag efter 2 år äntligen fått ett tecken på att du mår bra och kan äntligen gå vidare med mitt liv. Tack gumman det behövde jag verkligen. Ska försöka åka upp till din grav när jag kommer till karlskoga nästa gång, känns dumt att jag inte var där i måndags men huvudsaken är att jag tänkte på dig och att du vet om att du finns i mitt hjärta gumman... Det skulle alltid vara vi 3, du, jag och Jessie och det kommer det alltid att vara... även om du inte finns här...
Vila i frid min älskade vän.. Vi ses i Nangiala när det är min tur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar