Det är en känsla som har legat och grott i mig hela dagen idag... Kände redan imorse att den känslan började bubbla inom mig.. Men trängde bort den, men under dagen vart känslan bara större och större tills man inte kunde glömma bort den. Fan vill bara ha en famn att krypa upp i, nån som håller om mig och får mig att känna mig älskad och trygg. Funderar ofta på när det är min tur att träffa någon, någon som ser mig som mer än vän. Finns ett par stycken jag kommer så bra överens med... men merparten av dom ser mig bara som vän. Varför blir det alltid så? är man för snäll? för förstående? för lättsam att prata med? trodde det var bra egenskaper men vette fasen längre. Vissligen finns fortfarande goa Micke som vill träffas... när allt känns rätt. Men just nu vill jag bara känna närheten och värmen från en famn, vem vet vad lång tid det tar innan det blir av... Fan vad jag är trött på att det aldrig ska vara enkelt. Vill bara få vara lycklig och må bra, vara kär. Men visst är skitglad att Micke vill träffas som sagt och är glad över att han förklarat varför han vill vänta lite med det.. Det gör att det känns lite bättre men känns ändå så avlägset. Man får väl hoppas att det blir nån gång nu framöver.. kanske innan sommaren vem vet :)..Hoppas verkligen det blir om inte allt för lång framtid.. ser faktigst fram emot det.. iaf efter när vi pratade sist och vad han sa då... Det fick mig att bli glad och då kändes det en hel del bättre =)
Har slutat planera saker och ting när det gäller killar... bättra att ta det som det kommer annars blir man bara besviken.
Nä man ska väl inte gräva ner sig.. gäller att ta nya tag och se vart man hamnar :P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar